Revansch

Idag har jag sprungit 32 minuter och med uppvärmning och nedvarv tog jag mig 5,5km. Total lycka och en känsla av vinst!!! Bra start på en lördag måste jag säga.

Pannben är det hårdaste av ben och mitt har näst intill fått pansarstruktur. Innanför detta försegår en hel del och kanske är det de som jag nu ska öva mig på att få ut, bearbeta och sortera.

Livet har helt klart fått nya prioriteringar.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjärtoperation

-Vad sa du, sa du?
-Jo du vet det där med hjärtat och det där blåsljudet som en läkare hörde när jag var sjuk i januari det va visst inte så bra...

Ensam och övergiven på en gråsmutsig spårvagnshållplats på Hisingen inte precis ett drömställe att känna sig ensam på. Kallt var det också, sista dagen i februari. Utsparkad genom dörrarna på det lokal lilla sjukhuset som stängde klockan 16:00 med tusen frågor stod jag och stirrade döden i vitögat. Världen blev minimal, betydelsen av allt hamnade endast på just NU. Mina barn vad ska hända med dem om jag dör?

Jag tog mig hem, skakade av chock men kunde lustigt nog somna och sova gott, det gjorde jag för övrigt varje natt fram till självaste operationsdagen, konstigt. Jag pratade inte med så många om beskedet men självklart så var det det enda jag tänkte på. Jag, JAG skulle operera mitt hjärta, de skulle såga upp min bröstkorg och stanna mitt hjärta! Laga det och förhoppningsvis kunna starta det igen?!?!

En klaff som läcker trodde jag, det trodde läkarna också.

Ett år...

Minst sagt förvirrad tog jag mig hem i den kalla januarinatten för nästan ett år sedan. Eftersom livet var och fortfarande är intensivt så sökte jag lite läkarvård inte på grund av livets höga och låga utan för min envisa förkylning och onda hals. Enda tiden då jag kunde göra detta var en sen kväll i januari.

Läkaren hade i förbifarten nämnt att jag hade ert blåsljud på hjärtat som hon tyckte jag skulle söka vidare för. Standard rutiner, sa hon. Kändes inte så jävla standard, mitt i livet tyckte jag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt liv

På alla fronter kommer jag att försöka tala om ett nytt liv... Återkommer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemma

Ibland önskar man inget hellre än att vara hemma. Bara var hemma, själv, tillsammans, vaken, sovande eller festande. Just nu längtar jag efter att vara hemma pigg. Mitt huvud har sagt ifrån och visar sig från en otroligt värkande sida. Tanken är att jag nu ska vara hemma SJÄLV oavsett om jag vill det eller inte halva tiden av en arbetande vecka. Det är inte helt lätt att övertyga sig själv att - Det är okej!
- Det är meningen att du ska "slappa"! - Du får sova!

Jaja det är bara till att gilla läget och luta sig tillbaka och låta huvudet vila.

Plikt

Ibland gör man saker som man trodde skulle vara trevliga... Som att bjuda släktingar till besök eller anmäla sig frivilligt till någon slags fikalista eller varför inte anta utmaningen att administrera sin kollegor och förmedla deras åsikter bra som dåliga.

Och ibland visar sig dessa initiativ enbart bli betungande plikter. Skönt att vissa val är "övergående" och att småsaker runt omkring kan förgylla. Som till exempel sömn...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tid

Funderar över vad tid är och om det är viktigt att fundera över det. Jag försöker iallafall att inte jaga den i en iver att komma framåt och dessutom inte fundera så mycket på vart den tog vägen. Det är en konst vill jag lova. Just nu försöker jag mest njuta av att längta efter kära vänner och en massa ungar som kommer hit i helgen för fiskdamms fiske och kakfats tabberas.